Royalist

 
 
I helgen fyllde kungen 70-år. Självklart var detta något som firades med pompa och ståt även i min familj - som ju är ena regelrättiga royalister hela högen! ;-) Och hur skulle vi kunna låta bli att vara det? Självaste lillebror är ju en av dem som jobbar i Armens musikkår och spelar för kungligheter titt som tätt. Det är jag rysligt glad över och önskar att jag själv hade fått vara med och "trumpetat" kungen till ära! Det hade varit en upplevelse det!
 
 
Jag var också med i någon sorts musikkår en gång i mina musikaliska barndomsår. Då spelade jag slagverk. Mycket märkligt, men tragiskt sant. Det var, som ni förstår, en helt annan nivå på den musikkåren. ;-) Där kunde man sprätta iväg trumpinnarna mitt i en föreställning eller råka hamra personen framför i skallbenet med sitt instrument utan att någon större skada var skedd. Möjligtvis fick man en liten åthutning av musikledaren efteråt (och av personen med tillbucklat bakhuvud). Men folket applåderade gott ändå. De visste inte bättre.
 
Nåja. Nog om det förflutna! Här kommer iaf den riktiga kåren spatserande, de fina soldaterna i sina mustiga hattar. Lite cirkuskänsla - fast bättre! Och Thobias är en av de fyra som marscherar fram på främsta led och spelar Dancing Queen - melodin för hela svenska folket. De är så samspelta de där fyra trombonisterna att det låter som en. Bra betyg, säger jag.
 
 

Bröllopsplanering 3. Agnus Dei

 
Vi valde att ha ett preludium vid vårt bröllop, d.v.s. musik som spelas/sjungs medan gästerna finner sina platser i kyrkan. Vi ville ha något lugnt, vackert, avlägset, högtidligt, profant och som minner om renässansens glansdagar, så det fick det bli detta 1500-talsinspirerade verk... (Jag är ett big fan of kompositören Palestrina, men det krävdes en för stor kör för att få ihop något sådant så vi valde denna sång istället.)
 
Sången heter ursprungligen "Pie Jesu" och är skriven av Lloyd Webber, men eftersom texten inte passade vid ett bröllop skrev jag en ny text. Sången är naturligtvis på latin och musiken gruvsamt vacker!
 

:// Agnus dei, Jesu Christ
Qui tollis peccata mundi
Qui tollis peccata mundi ://

 

 Factórem cæli et terræ,
Patrem omnipoténtem
:// Illúmina, custódi :// 

 

Agnus dei, Jesu Christ
Qui tollis peccata mundi
Dimitte nobis debita nostra
:// Illúmina, custódi ://

 

 
Den framfördes av tre kusiner (varav en spelade orgel), min syster och far och deras röster ihop var en alldeles fantastisk förening som inte bara är i sann Renässans-anda (där man sjunger med en lätt, mjuk och klar teknik) utan även ger rysningar långt ut i fingertopparna. Tack för att vi fick äran att låna era ljuva röster denna dag!
 
 

Bröllopsplaner 2. Toccata Nuptiale

 
Toccata Nuptiale var det stycket jag skrev som ingångsmusik/ingångsmarsch till vårt bröllop. Inget fasligt avancerat, men kul att göra något eget. Stycket framfördes av en av mina kusiner och två av mina bröder.
 
Namnet är latinskt och betyder följande;
Toccata står för ett orgelstycke som är dynamiskt och innehåller många löpningar.
Nuptiale betyder (kort och koncist) "bröllop".
 
(Jag har gjort en film där man kan följa noterna samtidigt som musiken spelas. Ljudet är endast datagjort och EJ live. Noterna och musiken kan skilja sig något åt, eftersom jag har ändrat om på n en del sedan midifilen gjordes.)
 

 
Det är mycket att tänka på när man skriver orgelmusik - eller ingångsmusik för den delen. Mycket som jag har kvar att lära och som jag tabbar mig i gång på gång. Men det går framåt och jag känner att jag börjar lära mig hur jag ska rädda saker och ting. Det svåra är inte att känna om det är bra eller dåligt, det svåra är att veta HUR man ska göra det bra. Det finns flera ställen i stycket som jag inte alls är nöjd med och säkert kommer skriva om nån gång i framtiden när jag får tid. :)
 
En av de största problemen som jag kämpar med i denna fas är att inte får skriva saker och ting för svårt. Musikerna måste kunna spela det - och mer än det! - det måste även ligga på en så bekväm nivå att de får utrymme att göra musik av det. Samtidigt är det mycket man vill och gillar man elegant och avancerad musik så är det nästan oundvikligt att det blir åtminstone något svårspelat. Och till mitt försvar så är det ju också så att det krävs utbildade musiker för att musiken ska ha chans att komma till sin rätt. Så är det ju när man skriver musik.
 
Jag hade tillgång till många sådana duktiga och utbildade musiker under vårt bröllop. Det var enormt roligt! Och ändå stötte vi på problem. I detta fallet - med ingångsmusiken - var det största problemet att orgelns volym helt enkelt inte räckte till för det maffiga stycket som skulle framföras. Det fanns helt enkelt inte högre volymväxlar på åbäket, hur min kära och musikaliska kusin än vred och vände på det. Synthen i sin tur, som skulle understödja och bygga upp den volym som orgeln inte klarade bära, hade ett våldsamt reverb som grötade ihop alla toner till en enda röra... Vissa av ackorden i sluten kan man inte ens förstå vad det är för några toner. :( Men vad gör man??? Man ler och gör det bästa av situationen. :D Och så stoppar man in en trumpet som räddar och styr upp resten! Trumpeter har självklara, öppna och direkta toner. Tack lillebror!!
 
Jag är så imponerad över att de lyckades sätta alla de svåra löpningarna som återkommer mot mitten och slutet, samtidigt som pedalen skulle ta kromatiska nedgångar i åttondelar, mot sextondelar. Eller ja.. jag är imponerad över att de lyckades ta sig igenom stycket överhuvudtaget! :)
 
(Om någon är nyfiken finns live-spelningen här. Som sagt, ni får ursäkta synthljudet som smetar ihop allt.)