Asia's largest Red Light District

 
Ja, som rubriken avslöjar. I den Indiska storstaden Kolkata - där vi bodde - finns asiens största red light district-område. Det innebär att alla öliga, perversa kufar från hela världen kan komma hit för att förgripa sig på kvinnor och barn för en billig peng. Och då menar jag billig. Kvinnorna tvingas sälja sig för bara någon tia per timma! Om ens det.
 
Jag ska berätta lite om vad vi såg och mötte under vår tid här..! Om ni är känsliga får ni blunda och scrolla nedåt tills den värsta informationen är överstökad. :)
 
 
Till detta område kommer alltså dagligen 25 000 män för att köpa sex. Ja, ni läste rätt. DAGLIGEN. Jag och mina kollegor, tillika vänner, hängde i detta område i flera dagar, för att lära oss förstå denna verkligheten, möta människorna här och höra deras historier. Vi besökte olika verkande organisationer och fick följa med locals på unika sightseeings i de allra kusligaste bordellerna, små krymsen och vrår där flickor i alla åldrar (och vissa unga pojkar också) piskas upp till att servera sina kroppar och tillfredställa varje gubbe på det sätt han önskar. De måste le. Alltid le! Så att de ser attraktiva och "glada" ut. Så är regeln. Annars genererar de inte tillräckligt med pengar och får därmed rejäla kok stryk av sina hallickar, eller något värre, som ständigt står där bakom knutarna och håller koll på dem.
 
 
Så alla ni där ute som tror att en prostituerad som ler och lockar på dig gillar sitt jobb. Tänk om!
 
Alla ni där ute som överhuvudtaget tror att en prostituerad mår bra av sitt jobb. Think. Again. !!
 
 
Vi hängde en del i ett barncenter där barnen till de prostituerade fick vara under dagarna/kvällarna.
 
 
Jag och Karolina hade köpt med oss svenskt godis som vi gav dem! LYCKAN VAR TOTAL. För oss alla. :) I Indien finns inte godis av denna typ. 
 
Här ovan vistades vi en del, på ett center för de prostituerades barn. Detta center har startat av engagerade själar (varav många är f.d. prostituerade) för att få bort de yngsta barnen från prostitutionen och bordellerna, åtminstone under tiden mamma "jobbar". Det är annars vanligt att ungarna får gömma sig under mammas säng och hålla för öronen för att kunna komma bort från verkligheterna (Ja, jag vet. Vidrigt). Och de är ständigt i riskzonen att själva bli våldtagna. Kvinnornas små ruckel till hem är så små att inget annat än en säng egentligen får plats, så barnen har ingenstans att ta vägen och det är ännu farligare för dem att släppas ut ensamma på gatorna!
 
  
Syftet med detta center är även att försöka förhindra att dessa barn börjar säljas när de når sisådär 8-års åldern. För om de fångas upp av någon hallick är det sedan helt omöjligt att få tillbaka dem. De genererar så mycket pengar att hallickarna slåss för sina liv om att få behålla dem i sina klor - poliser och socialarbetare har INGEN chans. Dessutom är de flesta poliser korrupta och själva involverade.
 
För verkligheten - I HELA VÄRLDEN och inte bara i U-länder utan även i Sverige - är så att sexköpare generellt helst vill ha så unga tjejer/killar som möjligt och är beredda att betala enorma summor för att få tag på minderåriga. Konkurransen om dessa barn är alltså stor och de är ständigt i fara att traffickeras/kidnappas/säljas från väldigt ung ålder. Mammorna har nästan ingen chans att skydda dem, eftersom de själva är utsatta. För att ha något så när skydd tvingas många av kvinnorna gifta sig med sina "kunder"/förövare för att då ägas av honom och på så vis skyddas mot andra.
 
 
Vi var själva och besökte en bordell och fick veta att en av tjejerna där bortrövats bara häromdagen, troligtvis mördad eller kidnappad för att säljas på annat ställe. Och när kvinnorna blir för gamla för att säljas tvingas de antingen att bli bordellmammor, som rekryterar nya tjejer, eller kastas ut på gatan, utan mat och husrum för sig och sina barn. Ungefär så går det till, med lite olika detaljversioner i livshistorierna.
 
 
Här sitter Karolina med en helt fantastisk kvinna som vi mötte i red light. Hon tyckte så mycket om oss och kallade oss för sina döttrar. (Hon vågade inte vara med på bild utan ville ha sitt ansikte dolt.)
 
Hon och hennes dotter ville så gärna kunna starta upp en affär för att försörja sig, men eftersom de inte har några pengar var det omöjligt för dem att kunna köpa in något att sälja. I vanliga fall brukar jag inte ge bort stora summor pengar hur som helst om jag inte vet att de kommer till god användning, eftersom jag anser att det som gynnar fattiga mest är empowerment, att hjälpa dem hjälpa sig själva och kunna ta sig ur sin situation, och inte att göra dem beroende av välgörenhet. Men detta var ett sådant tillfälle då pengarna verkligen skulle kunna förändra liv. Vi ville så gärna hjälpa dem bort från detta område. Så jag, K och S samlade ihop vad vi hade för att hjälpa dem kunna starta upp ett företag. Det var ett känslomässigt ögonblick när vi berättade detta för dem och S var tvungen att ta kort. :D Tårarna rullade utför kvinnans kinder...
 
Tacksamhet. Vad kan vara en bättre gåva än att få möta tacksamhet?
 
 
Detta blogginlägg blev så långt att jag måste fortsätta på ett nytt och berätta om bordellbesöken och vad som hände där...